Det en kommun anser vara Bräcke diakonis främsta styrka är i nästa upphandling helt plötsligt anbudets största svaghet. Louise Gehandler, verksamhetsutvecklare för äldreomsorg & hospice vid Bräcke diakoni, är oroad efter att under de senaste månaderna följt den idéburna organisationens anbudsarbete:
– Landets kommuner betonar, premierar och bedömer extremt olika vid upphandling. Risken är att det långsiktiga utvecklingsarbete som måste ske tillsammans med de personer som verksamheten finns till för förminskas eller i sämsta fall försvinner.
Hon berättar att Bräcke diakoni normalt får bra poäng för sitt arbete med kost och måltid. Helt plötsligt får man av en kommun lägsta betyg för precis samma formulering som använts vid anbud till flera andra kommuner – och som i de upphandlingarna fått höga poäng och beröm.
Tilldelningsbeslut samt upphandlarnas frågor och svar ger sällan klarhet. Louise Gehandler konstaterar att svaren i många fall mer förvirrat än klargjort förbättringsområden.
På Bräcke diakoni noteras kommunernas arbete med att försöka hitta modeller för att upphandla bra kvalitet. Problemet är att modellerna är för statiska.
– Vi skulle gärna se att SKL skulle göra mer för att utveckla praxis kring upphandlingar.
Det allra bästa, menar hon, vore att hitta andra modeller att upphandla vård och omsorg på än utifrån LOU:
– Vår erfarenhet är att risken är stor att det blir överordnat att man gör upphandlingen rätt enligt LOU – snarare än att det blir bästa kvalitet och pris för kommuninvånarna.
Rent praktiskt borde en organisations kvalitetsmognad, utveckling, innovation och förmåga att tillmötesgå enskilda individers behov väga tyngre. Även kontinuitet skulle premieras högre:
– Kvalitet behöver byggas upp under lång tid och den vanliga avtalstiden 4+2 år är alltför kort.
Louise Gehandler menar att ett uppdrag som utförts väl under flera års tid borde värderas i kommande upphandling. Hon anser också att faktiska referenser från andra boenden får för lite utrymme i många kommuners utvärderingsmodeller.
– Vi skulle välkomna en nationell dialog mellan kommuner, utförare, andra nationella aktörer och inte minst de enskilda och närstående som verksamheterna finns till för.
Men vänta lite, det är väl det här som är uppsidan med att tilldela enligt grunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, som ju oftast förespråkas som det överlägset bästa alternativet av politiker och andra ”sakkunniga”?
Till ämnet kan väl länkas till följande artikel på UH24 som kom för ett par veckor sedan…https://upphandling24.se/det-ekonomiskt-mest-fordelaktiga-eller-inte/
Knappast ett problem att människor tycker olika och värderar olika saker på olika sätt. Vissa gillar Volvo, andra tycker BMW är bäst och själv kör jag Saab.
Problemet är (iaf som det framställs i artikeln) att människor tycker olika och värderar samma saker på olika sätt. Förvisso redovisar inte artikeln alla likheter och skillnader som fanns mellan upphandlingarna man hänvisat till, men min poäng är att det slängs en hel del med begreppet kvalitet och hur det ska lösa världens alla orättvisor i offentliga upphandlingar och personligen finner jag det intressant att man är så fokuserad på betydelsen av kvalitet när kvalitet uppenbarligen inte definieras på samma sätt av alla, vilket illustreras av resultatet i upphandlingarna som nämnts i artikeln. Kontentan är således att ”kvalitet” inte är en garant för att motverka alla världens orättvisor.
Detta är väl inte så konstigt? Det beror ju på hur upphandlande myndighet kravställt? Inte självklart att man frågat efter samma sak, har samma behov. Då blir naturligtvis inte heller värderingen lika.
Det är på ett sätt självklart att olika upphandlande myndigheter bedömer anbud olika, beroende på vad myndigheten önskar uppnå med inköpt tjänst. Problemet uppstår när anbudsgivaren inte på förhand vet vad som kommer att bedömas som positivt eller inte, därför att upphandlande myndighet inte har lyckats uttala det. Att anbudsgivaren i artikeln tydligen använder ”precis samma formulering” i flera olika anbud kan antingen tyda på att de själva inte läst de olika underlagen tillräckligt noga för att veta vad de olika upphandlande myndigheterna värdesätter, eller så har det inte med tillräcklig tydlighet framgått av underlagen vad som kommer att värdesättas och ge högst poäng. Dialog mellan leverantörer och myndigheter är därför viktig i alla skeenden av upphandling och avtalsförhållanden. Prata mera!
”precis samma formulering” handlar om att potentiella uppdragsgivare ofta ställer liknande frågor om vi på 2A sidor ska redogöra för vårt arbete med kost och måltid blir det av naturliga skäl liknande formuleringar och ibland har en kommun plockat ut en viss formulering och gett beröm för den och en annan kommun plockat ut excakt samma formulering och istället gett kritik. Självklart finns det sedan alltid saker som skiljer anbuden åt.
Precis min poäng – ibland är det för att anbudsgivaren använder standardformuleringar utan djupare analys, men oftast är det nog för att upphandlande myndighet inte lyckats förmedla hur man kommer att bedöma anbuden. Jag har erfarenhet av båda sidor och har sett båda orsakerna till problemet…
Verkligen. Det tråkiga i sammanhanget är kanske också att anbudsgivare fått höga poäng för något som verkar vara en standardformulering…
Det går ju i och för sig också att tänka sig att de beskriver sin produkt så som den verkligen är, och de olika kommunernas behov motsvaras mer eller mindre av denna produkt. Så måste det ju få vara,
Håller med. Det handlar väl också om kompetensen och den kan ju variera. Inom de områden som upphandlas kan ju förutsättningar och kvalitskrav se olika ut och en del verksamheter är mer komplexa än andra och därmed svårare att bedöma.