Som docent i offentlig rätt med särskilt fokus på offentlig upphandling vid Stockholms universitet kommenterar Andra Sundstrand ofta det lämpliga i olika upphandlingsärenden i media.
Nu kritiseras hon själv för att slira på den etiska kompassen. Enligt Expertgruppen för oredlighet i forskning vid Centrala etikprövningsnämnden har hon gjort sig skyldig till forskningsfusk.
Andrea Sundstrand har till Konkurrensverket lämnat in en ansökan om projektstöd utan att ange att projektbeskrivningen har författats tillsammans med en annan person. Den andra personen har inte heller frågats om tillåtelse att använda texten, skriver nämnden i sitt yttrande.
Projektbeskrivningen är huvudsakligen skriven av en person som ansökt om att bli antagen till forskarutbildningen vid Stockholms universitets juridiska fakultet. Det var vederbörande som i januari 2016 lämnade in ansökan till Konkurrensverket.
– Ansökan var gemensam och grundar sig helt och hållet på mina tankar, mina forskningsidéer och mina tidigare forskningsresultat, säger Andrea Sundstrand.
Som tilltänkt handledare skulle Andrea Sundstrand enligt ansökan också få forskningsmedel i detta projekt – som rörde korruption inom offentlig upphandling.
Den sökande antogs emellertid inte som doktorand vid Juridicum i Stockholm.
– När det stod klart uppmanades jag av Konkurrensverket att gå vidare med min del av ansökan, vilket jag gjorde.
I en reviderad projektansökan från maj 2016 saknas medsökandens namn på projektbeskrivningen. Expertgruppen noterar att de båda texterna är i det närmaste identiska. Den sammantagna bedömningen blir att Andrea Sundstrand gjort sig skyldig till oredlighet i forskning.
Andrea Sundstrand säger att hon begärt omprövning av ett beslut som hon anser vara direkt felaktigt:
– Jag kommer såklart att driva detta vidare.
Stockholms universitets eget etiska råd ansåg redan i början av året att det föreligger oredlighet i forskning. Det var på Andrea Sundstrands begäran som Expertgruppens yttrande, som alltså går i samma riktning, hämtades in.
Expertgruppen var inte enig i sitt beslut. Två ledamöter var skiljaktiga.
De båda anser att Andrea Sundstrand förtjänar allvarlig kritik för återanvändningen av materialet. Hon bedöms av dem ha brutit mot god forskningssed, men inte gjort sig skyldig till oredighet. Detta bland annat mot bakgrund av att anslagsgivaren vetat om hur det låg till.
Efter att de båda etikprövningsnämnderna har fällt sina yttranden har personalansvarsnämnden vid Stockholms universitet den 10 oktober beslutat att tilldela Andrea Sundstrand en varning i enlighet med lagen om offentlig anställning.
Själv säger Andrea Sundstrand att hon upplever en ”Kafka-process” där det från början har missats att det handlade om en gemensam ansökan där båda ansökte om medel grundat på den aktuella texten:
– Nu vägrar de ansvariga att inse att de gjort ett misstag. Det är tyvärr så det fungerar inom akademin, säger hon och uppger att beslutet ska överklagas till förvaltningsrätten plus att det även är aktuellt med en JK-anmälan.
Allvarligt, och obehagligt!
Personer som beter sig på detta sätt förekommer tyvärr inom akademien.
Vi får hoppas att man tar hänsyn till denna typ av beteenden vid ev framtida tjänstetillsättningar.
Finns behov av ytterligare granskning då detta indikerar tonen i Sundstrands fall. Hur många fler har sett forskningsidèer försvinna till andras fördel.
Vid en läsning av yttrandet känns det fel som Andrea gjort sig skyldig till som ganska milt.
Och nu har JO yttrat sig och konstaterat att Sundstrand ”lämnat oriktiga uppgifter” både till ansökanden och Konkurrensverket samt i den inlaga hon lämnat till JO, varför hon enligt JO ”förtjänar allvarlig kritik”.
Hur smart på en skala är det att ljuga i ett, på eget initiativ, inlämnat yttrande till JO, när man utreds av densamma?
Hon upprepar också vid åtminstone två tillfällen att anledningen till att hon sökte forskningsanslagen i eget namn var för att hon ville förhindra att anslagen gick till ”vita medelålders män”. Är detta en käpphäst för henne, eller är det någonting tidstypiskt hon drar till med bara för att skyla över sina egentliga bevekelsegrunder? Det är ju inte helt ovanligt att kända och högt uppsatta kvinnor gömmer sig bakom sitt kön när de utsätts för offentlig kritik (”den här kritiken får jag bara för att jag är kvinna, hade jag varit man hade jag inte blivit kritiserad”).
Intressant läsning här: https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/forskare-plagierade-student-fick-en-och-en-halv-miljon/repqei!Xey2tnvAMOd6bi4CLl1aVw/
Och här:
https://www.dagensjuridik.se/2018/01/juridiklektor-lurade-till-sig-forskningspengar-sjalv-gick-bakom-ryggen-pa-medsokande-och-ljo#comments