BAKGRUND:
En kommun genomförde en upphandling av lokalvård genom att bjuda in samtliga kvalificerade leverantörer som vid upphandlingstillfället var antagna i ett dynamiskt inköpssystem. Upphandlingen var indelad i tre anbudsområden, i det följande benämnt som område 1-3. Kommunen beslutade att tilldela andra leverantörer än den klagande leverantören kontrakten för områdena 1 och 2, varefter avtal tecknades med dessa leverantörer.
Leverantören ifråga överklagade och yrkade att avtalen för områdena 1 och 2 skulle förklaras ogiltiga. Den klagande leverantören anförde att dess anbud hade varit lägst på de två aktuella områdena men att denne felaktigt förkastats med hänvisning till onormalt låga priser. Den klagande leverantören menade att kommunen alltså ingått avtalen i strid med 8 kap. 12 § LOU och att denne lidit skada genom att gå miste om kontrakt där leverans av tjänster redan påbörjats.
Kommunen bestred yrkandet och anförde att det inte var möjligt att inom ramen för en ogiltighetstalan av avtal som tecknats efter avrop i ett dynamiskt inköpssystem pröva huruvida en upphandlande myndighet haft fog för att förkasta ett anbud på grund av onormalt lågt pris. För det fall en sådan prövning kunde göras hade kommunen i vart fall haft fog för bedömningen, och den klagande leverantören hade inte lämnat tillfredsställande förklaring.
RÄTTSLIG BEDÖMNING, FÖRVALTNINGSRÄTTEN:
Förvaltningsrätten konstaterade att frågan i målet var om det fanns skäl att ogiltigförklara de avtal som slutits mellan kommunen och två städbolag för områdena 1 och 2 med stöd av 20 kap. 13 § 3 LOU.
Domstolen fann att den klagande leverantörens talan grundades på att kommunen slutit avtal utan att de villkor som anges i 8 kap. 12 § LOU följts, det vill säga att kommunen inte tilldelat kontrakt till den leverantör vars anbud var det ekonomiskt mest fördelaktiga, på grundval av de tilldelningskriterier som anges i upphandlingsdokumenten.
Förvaltningsrätten konstaterade att en förutsättning för att den klagande leverantören skulle anses ha lidit skada var att det framgick att kommunen förfarit felaktigt genom att anta buden från de vinnande anbudsgivarna. Domstolen fann att det inte framkom något som gav anledning att ifrågasätta att de vinnande anbudsgivarna offererat de lägsta priserna. Eftersom det tilldelningskriterium som använts i upphandlingen var lägsta pris bedömde förvaltningsrätten att den klagande leverantören inte visat att kommunen frångått det som anges i 8 kap. 12 § LOU. Den klagande leverantören hade därför inte visat att denne lidit skada.
Förvaltningsrätten fann sig förhindrad att inom ramen för en ogiltighetstalan pröva huruvida kommunen gjort en materiellt korrekt bedömning att förkasta den klagande leverantörens anbud. Ansökan om överprövning av avtalets giltighet avslogs.
KAMMARRÄTTEN:
Leverantören i fråga överklagade och anförde att förvaltningsrättens bedömning var felaktig. Den materiella prövningen av om ett förkastande av den klagande leverantörens anbud varit korrekt eller inte är en förutsättning för att kunna pröva om den upphandlande myndigheten följt 8 kap. 12 § LOU. Den klagande leverantören anförde att det inte gick att avgöra om den upphandlande myndigheten tilldelat kontrakt till den leverantör vars anbud varit det ekonomiskt mest fördelaktiga i upphandlingen om man inte också prövade vilka anbud som rätteligen borde ha beaktats vid tidpunkten för tilldelning av kontrakt.
Den klagande leverantören framhöll att konsekvensen av förvaltningsrättens dom var att klagande leverantören aldrig haft och aldrig skulle få någon möjlighet till överprövning av om förkastandet av anbuden varit korrekt eller inte. Domen skapade, enligt klagande leverantör, därmed ny praxis som innebar att upphandlande myndigheter som tillämpar ett dynamiskt inköpssystem och väljer att inte tillämpa frivillig avtalsspärr fortsättningsvis aldrig skulle riskera att få förkastande av anbud överprövade.
Kommunen anförde att det formella förfarandet kring, eller bedömning av, onormalt låga anbud inte hade någon koppling till valda tilldelningskriterier och 8 kap. 12 § LOU utan reglerades i en helt annan paragraf. Kommunen menade att åtgärder eller fel som inte omfattades av denna paragraf kunde inte angripas inom ramen för en ogiltighetstalan.
Kammarrätten konstaterade att eftersom 20 kap. 13 § 3 LOU endast hänvisar till 8 kap. 10 § som gäller inbjudan att lämna anbud och till 8 kap. 12 § där ”tilldelningskriterier” nämns, skulle bestämmelsen kunna uppfattas så att en upphandlande myndighets beslut att förkasta ett anbud inte ska beaktas vid en överprövning. Kammarrätten fann dock att en sådan tolkning inte tar hänsyn till att varje beslut under ett upphandlingsförfarande ska kunna bli föremål för överprövning, se Stadt Halle, C-26/03, EU:C:2005:5, punkt 34. Domstolen konstaterade att när en upphandlande myndighet i ett dynamiskt inköpssystem beslutar om tilldelning utan frivillig avtalsspärr har en leverantör vars anbud förkastats inte någon annan möjlighet att angripa det beslutet än genom att begära överprövning av giltigheten av avtalet med en annan leverantör.
Kammarrätten fann därför att bestämmelsen i 20 kap. 13 § 3 LOU ska tolkas så att även ett beslut att felaktigt förkasta ett anbud ska leda till att ett avtal förklaras ogiltigt om den sökande leverantören lidit skada eller kan komma att lida skada.
Slutligen konstaterade kammarrätten att förvaltningsrättens avgörande måste uppfattas så att domstolen inte prövat frågan om bolagets anbud förkastats felaktigt. Eftersom förvaltningsrätten avslog ansökan utan att ha prövat den frågan upphävdes den överklagade domen och målet visades åter till förvaltningsrätten för ny prövning.
ANALYS:
Kammarrätten klargör genom domen att bestämmelsen i 20 kap. 13 § 3 LOU ska tolkas så att även ett beslut att felaktigt förkasta ett anbud ska leda till att ett avtal förklaras ogiltigt om den sökande leverantören lidit skada eller kan komma att lida skada. Detta är en viktig precisering av prövningsramen vid ogiltighetstalan avseende avtal som ingåtts genom dynamiska inköpssystem.
Domstolen konstaterar uttryckligen att även om ordalydelsen i 20 kap. 13 § 3 LOU endast hänvisar till 8 kap. 10 och 12 §§ LOU, och därmed skulle kunna uppfattas så att en upphandlande myndighets beslut att förkasta ett anbud inte ska beaktas vid en överprövning, tar en sådan tolkning inte hänsyn till den grundläggande principen att varje beslut under ett upphandlingsförfarande ska kunna bli föremål för överprövning.
Centralt för kammarrättens resonemang är konstaterandet att när en upphandlande myndighet i ett dynamiskt inköpssystem beslutar om tilldelning utan frivillig avtalsspärr, har en leverantör vars anbud förkastats inte någon annan möjlighet att angripa det beslutet än genom att begära överprövning av giltigheten av avtalet med en annan leverantör. Detta faktum utgör grunden för domstolens EU-rättskonforma tolkning av bestämmelsen.
Domen får betydande praktiska konsekvenser för tillämpningen av dynamiska inköpssystem. Upphandlande myndigheter måste vara medvetna om att även beslut om förkastande av anbud – exempelvis på grund av onormalt låga priser – kan bli föremål för materiell prövning inom ramen för en ogiltighetstalan.
Domen understryker vikten av att nationell upphandlingslagstiftning tolkas i ljuset av EU-rättens grundläggande principer om likabehandling och effektivt rättsskydd. Kammarrättens tolkning säkerställer att leverantörers rätt till överprövning upprätthålls även i upphandlingsförfaranden utan obligatorisk avtalsspärr, vilket är avgörande för att upprätthålla förtroendet för och legitimiteten i det offentliga upphandlingssystemet. Genom att tydliggöra att prövningsramen vid ogiltighetstalan enligt 20 kap. 13 § 3 LOU omfattar även frågan om ett anbud felaktigt förkastats, bidrar domen till ökad rättssäkerhet och förutsebarhet.
MÅL:
Kammarrätten i Göteborg, mål nr 3044-25, den 6 november 2025.
TEXT: Lukas Granlund och Karolina Marazaité, Cirio Advokatbyrå
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Det borde tydligare framgå i lag att obligatorisk avtalsspärr SKA tillämpas i avrop från samtliga typer av ramavtal om något anbud förkastas. Detta oaktat om förkastande sker med hänvisning till att anbud är onormalt låga eller andra skäl.
Målet är överklagat till HFD.
Målet är superintressant utifrån två aspekter: 1) KR kom fram till ett märkligt och felaktigt beslut efter en tydlig och saklig argumentation från kommunbolaget eller FRs dom att falla tillbaka på, 2) situationen belyser det uppenbara och graverande hålet i lagen som inte tillåter ogiltigförklarandet av ingångna avtal som upphandlades genom uppenbara överträdelser mot upphandlingslagen.
Det finns otaliga situationer och tillvägagångsätt för en myndighet att använda sig av för att genomföra upphandlingar genom DIS som strider mot LOU eller upphandlingsprinciperna! Detta utnyttjas idag flitigt av tjänstemän med kompisnätverk för att gynna vissa leverantörer. Efter tilldelningsbeslutet är DIS-upphandlade avtal i stort sätt oantastliga. Denna inskränkning av överprövningsrätten är otroligt skadlig även om det är uppenbart att det var avsikten från lagstiftaren som missbedömde myndigheternas vilja att mygla och fuska. Hålet i lagen borde åtgärdas genom lagändring (istället för lappande från domstolar), men få verkar bry sig.
Så plötsligt dyker KR upp och bestämmer sig att åtminstone en DIS-situation där upphandlingsmyndigheter kan brista mot LOU ska vara överklagningsbar. Småskojigt. När lagstiftarna sover, vaknar domstolsaktivisterna.
Tror att rubriken Felaktigt förkastade anbud grund för ogiltigförklaring av anbud? bör vara Felaktigt förkastade anbud grund för ogiltigförklaring av AVTAL?