Om en leverantör av ekonomiska skäl inte kan fullfölja ett kontrakt kan det leda till extra kostnader för både den upphandlande myndigheten och samhället. Därför ställs ofta krav på leverantörernas ekonomiska och finansiella ställning krav vid upphandling.
Att ställa denna typ av krav är en balansakt. Samtidigt som det gäller att säkra resurser för att garantera leveransen är det angeläget att inte driva upp kravbilden så att konkurrensen uteblir.
Vilka ekonomiska krav som är lämpliga att ställa diskuteras i en forskningsrapport som skrivits på uppdrag av Konkurrensverket. Docenterna Tobias Indén och Johan Lundberg vid Umeå universitet bjuder i sin rapport på förslag till konkreta krav när olika former av kontrakt ska upphandlas.
Även om Tobias Indén har svårt för att peka ut någon enskild slutsats i rapporten som viktigare än andra varnar han för att per automatik eller av slentrian uppställa krav på viss ekonomisk ställning:
– Gör i varje enskilt fall en bedömning av vad som är rimligt i den aktuella upphandlingen.
Att bedöma ett företags ekonomi är inte alldeles enkelt. En egen djupanalys ersätts ofta av uppgifter från kreditupplysningsföretag.
De båda författarna ser användning av ratinguppgifter som problematisk. Tobias Indén förklarar skepsisen med svårigheterna att få insyn i privata upplysningsföretags metoder och beräkningssätt.
– Man kan inte exakt veta vad som döljer sig bakom ett visst kreditbetyg, säger han och fortsätter:
– Av den anledningen kan vi inte rekommendera upphandlande myndigheter att använda det som ett verktyg för att ekonomiska aktörer ska kunna bevisa viss ekonomisk ställning.
Även om Konkurrensverket finansierat denna forskning svarar författarna själva för alla slutsatser och bedömningar i rapporten.
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer