Fråga: Hej Jakob! I din artikel Håll isär begreppen skriver du lite kort om samverkansentreprenader (partnering). I min organisation vill vissa alltid upphandla sådana medan andra endast vill ha det i riktigt stora projekt. Själv har jag för dålig koll på vad partnering faktiskt är och hur och när det ska upphandlas. Kan du inte berätta mer om hur man som upphandlare ska tänka?
Svar: Hej och tack för din fråga! Samverkansentreprenader, entreprenader i utökad samverkan och partnering är olika begrepp för samma typ av samverkansform. Jag kommer därför i den här artikeln endast hålla mig till ett av begreppen – samverkansentreprenad.
Projektets skedesindelning
Oavsett entreprenad- och samverkansform delas själva byggprojektet normalt in i ett antal skeden (eller faser) som även dem benämns lite olika:
- Förstudie/programskede där konkreta mål och specificerade mål med entreprenaden och projektet sammanställs i en programhandling.
- Förprojektering/systemskede där övergripande tekniska detaljer anges i en systemhandling (ibland görs detta i första skedet varför numreringen kan se olika ut).
- Projekteringsskedet är det skede där detaljprojektering börjar komma i gång. Det är också i detta skede som traditionella entreprenader normalt upphandlas antingen som totalentreprenad tidigt i skedet eller utförandeentreprenad när detaljprojekteringen i princip är klar.
- Utförandeskedet är som namnet antyder då själva produktionen kommer i gång (spaden sätts i marken).
- Vissa byggherrar tillämpar ytterligare ett skede som avser avslut och uppföljning medan andra hanterar detta som en del av slutet på utförandeskedet
I samverkansentreprenader tas entreprenörens kompetens och praktiska erfarenheter tillvara genom att entreprenören blandas in i ett tidigare skede än vid traditionella entreprenader (se p. 3). Och det är just tillvaratagandet av entreprenörernas kompetens i tidigt stadium som är syftet med samverkansentreprenader.
Hur tidigt byggherren bör välja att ta in entreprenören beror helt på förutsättningarna i projektet. Det normala är att åtminstone programhandlingen är klar men det förekommer även projekt där entreprenören är med redan i förstudien, om än i begränsad omfattning.
Entreprenadavtalets skedesindelning och struktur
För att skilja på entreprenörens uppdrag i projektet delas även samverkansentreprenaderna upp i åtminstone två skeden och separata avtal. I första skedet intar entreprenören rollen som teknisk konsult varför avtalet baseras på ABK 09 och AMA AF Konsult 10. Vanligtvis är uppdragsformen generalkonsultuppdrag där entreprenören kontrakterar blivande underentreprenörer som underkonsulter.
För andra skedet upprättas entreprenad avtal enligt AMA AF 12 och AB 04 eller ABT 06 beroende på entreprenadformen. Att det är en samverkansentreprenad utesluter nämligen inte att byggherren behåller projekteringsansvaret och att första skedet leder till en utförandeentreprenad.
Vid offentlig upphandling är det viktigt att det av upphandlingsdokumenten klart och tydligt framgår att byggherren har rätt att sedermera ingå avtal om entreprenaden. I annat fall finns risken att någon optionsklausul enligt 17 kap. 10 § i LOU inte anses förekomma och då saknas möjlighet att ingå entreprenadavtalet.
Att ingå båda avtalen vid projektstart är inte att rekommendera eftersom omfattningen av entreprenaden inte är klar samtidigt som den då eventuellt behöver avbeställas.
Utöver separata avtal för skedena kan det vara bra att ta fram en avtalsbilaga som hanterar processen, styrningen och villkoren för själva samverkanssamarbetet. I en sådan bilaga kan även villkor om konflikthantering och andra eventualiteter regleras (såvida detta inte tas med i AF-delen).
Ibland tar parterna efter avtalets ingående gemensamt fram en särskild handling med gemensamma mer eller mindre mätbara mål benämnd partneringdeklaration. Dokumentet har ingen vidare juridisk bärighet utan utgör snarare en moralisk förpliktelse.
Att upphandla samverkansentreprenader
De flesta entreprenader går förvisso att genomföra i samverkan, men jag rekommenderar ändå att man funderar igenom nyttan med det inför det enskilda projektet. Är det fråga om komplex entreprenad eller entreprenad där omfattningen i detalj inte kommer vara känd vid byggstart är samverkansentreprenad en god idé (se även rapporten Entreprenadupphandlingar, sid 115 ff.).
När samverkansentreprenader ska upphandlas är det ganska givet att utvärdera bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Kvalitet
Vid utvärdering av kvalitet bör sådan till största del avse den personal som anbudsgivaren förfogar över och som i praktiken kan och kommer att påverka kvaliteten i projektet. Utvärdering av anbudsgivarens referensentreprenader är inte ändamålsenligt och heller inte upphandlingsrättsligt korrekt (se även Inköpsrådets artiklar om detta här, här och här).
Om miljökriterier ska utvärderas bör det främst avse maskinell utrustning som anbudsgivaren kan förfoga över. Att utvärdera bränsledrivna maskiner låter sig förvisso inte göras eftersom det i villkoren redan bör krävas högsta relevanta miljöklass. Däremot har eldrivna grävmaskiner och liknande börjat göra intåg varför förfogande över sådana i entreprenaden bör ge visst mervärde.
Pris
I samverkansentreprenader brukar allt som oftast självkostnadsprincipen i 6 kap. § 9 i AB/ABT tillämpas för samtliga arbeten. Ofta kombineras ersättningsformen med olika incitamentsmodeller där parterna delar på vinsten/förlusten gentemot överenskommen budget. Självkostnadsprincipen kännetecknas av att nettokostnaderna debiteras tillsammans med ett procentuellt entreprenörsarvode vilket också utgör priskriteriet i utvärderingen.
Sådant priskriterium har länge utformats som ett intervall, exempelvis 8-12 procent, där 8 procent eller lägre ger högst mervärdespoäng för pris och 12 procent eller högre inte ger något poäng alls. Kammarrätten i Stockholm slog i somras dock fast att en utvärderingsmodell där pris under viss nivå inte medförde något mervärde strider mot LOU.
Domen innebär i praktiken att utvärderingsmodeller enligt ovan ska medföra mervärdespoäng ända ned till 0 procent. Det är sedan upp till upphandlande myndighet att bedöma var gränsen går för onormalt lågt pris och eventuellt inleda kontradiktoriskt förfarande enligt 16 kap. 7 § i LOU.
Eftersom takpriser alltjämt anses tillåtna kan möjlig lösning vara utvärderingsmodeller med intervaller såsom 0-20 procent (man ökar helt enkelt det högre talet lika mycket som det mindre talet behöver minskas för att komma ned till 0).
Slutligen är det vid upphandling av samverkansentreprenader extra viktigt att i allmänhet ha rimliga och balanserade avtalsvillkor. Annars riskerar samverkan lätt bli motverkan (eller som min vän Per i Kiruna skulle ha sagt: ”- Partnering blir till partnerint”).
Jakob Waldersten
jakob@wkab.nu
Gällande utvärdering av priset och den kammarrättsdom som nämns i artikeln kan det numera upplysas om att HFD fastslog domen. Vad som står i artikeln om detta är alltså fastställt av högsta instans. Se även:
https://fel.inkopsradet.se/utvardering-som-begransar-otillaten/