En italiensk myndighet för statliga monopol, det vill säga en del av den italienska staten, genomförde under år 2012 ett upphandlingsförfarande för tilldelning av rätten att uppta vadhållningsinsatser, en tjänstekoncession. I förfarandet ställdes krav på att leverantörerna skulle lägga fram intyg från två banker.
Vid en polisiär insats under år 2015 konstaterade polisen att affären Betuniq, som förvaltades av Domenico Politanò, som i sin tur var knuten till det maltesiska bolaget UniqGroup, upptog vadhållningsinsatser utan sådan koncession.
Under processen framkom att UniqGroup hade deltagit i upphandlingsförfarandet under år 2012 men att leverantören hade uteslutits eftersom den inte uppfyllde kravet på bankintyg.
Den italienska domstolen vilandeförklarade målet och frågade EU-domstolen om den bestämmelse i direktiv 2004/18/EG som gäller ekonomisk och finansiell ställning, artikel 47, hindrade italiensk lagstiftning som tillät uteslutning, när direktivet angav att den ekonomiska och finansiella ställningen kunde visas på annat sätt. EU-domstolen, konstaterade att fråga var om en tjänstekoncession (ersättningen kom från tredje man, och inte från myndigheten, och leverantören bar hela risken) och inte ett tjänstekontrakt varför bestämmelsen i upphandlingsdirektivet inte gällde.
Domen innehåller också intressant resonemang rörande etableringsfrihet utifrån artikel 49 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.