Borlänge är 1 av 14 upphandlande myndigheter som utsetts av Upphandlingsmyndigheten och Mari Jonsson, socialdemokratiskt kommunalråd i Borlänge, lyfter fram politiskt engagemang och nära samverkan mellan UHC och kommunernas arbetsmarknadsenheter som viktiga delar för att ställa sociala krav på dalakommunernas leverantörer.
-Alla vill göra skillnad och visar man bara de möjligheter som finns med upphandling så är det betydligt lättare att få en samsyn kring satsningar på sociala krav. Jag har exempelvis inte mött någon företagare som varit negativ när man förstått att man kan vara med och göra skillnad, säger Mari Jonsson.
Sedan UHC:s start 2013 har hon varit vice ordförande i den gemensamma nämnd för upphandlingssamverkan, GNU, som styr arbetet.
Högre upp går det för övrigt inte att komma eftersom ordförandeposten är vikt för värdkommunen Ludvika.
Ledamöter i nämnden är ledande politiker i respektive kommuner som kommunstyrelseordförande eller kommunalråd.
-Med den tyngden i nämnden får vi en strategisk inriktning på arbetet, säger Mari Jonsson, som även är politisk representant i den lokala upphandlingsgrupp som finns i varje medlemskommun.
-För egen del har jag ända sedan UHC bildades varit oerhört engagerad och sett möjligheterna att genom upphandling kunna göra skillnad. UHC var också tidigt ute med att ställa sociala krav med en modell som vi tog fram redan 2014, alltså innan den nationella upphandlingsstrategin kom, för att ställa varierade krav i olika upphandlingar – bas, avancerad och spjutspetsnivå.
Hon tillägger:
-Lite trögt var det i början men när kommunernas arbetsmarknadsenheter involverades på ett tydligt sätt så kände vi i nämnden att det lossnade.
-Om jag tar ett exempel: vi skulle upphandla förmånscyklar till Borlänge kommun. Då skulle man jag kunna tveka om det verkligen går att sätta en hög nivå på sociala krav. Men den person som får praktik behöver inte jobba med just våra cyklar utan kan göra andra, enklare arbetsuppgifter, vilket också blev lösningen för det företag som tilldelades kontraktet. Så mycket handlar om att försöka hitta lösningar och det har vi verkligen försökt göra och varit framgångsrika med i Borlänge och Upphandlingscenter som helhet.
Mari Jonsson pekar på ett par viktiga faktorer:
-Dels har vi haft ett tydligt politiskt mål om att ha en viss andel upphandlingar där vi ställer sociala krav, dels har vi fantastiska medarbetare som i tidig dialog med kommuner och företag förankrar våra målsättningar och att vi vill upphandla med sociala krav.
-Allt blir mycket lättare när även näringslivet ser värdet av att försöka ge fler en chans på arbetsmarknaden genom exempelvis praktik. Vi har många medborgare som står långt från arbetsmarknaden, oavsett etnisk bakgrund. Det kan vara Mohammad, flykting från Afghanistan, men likaväl Kalle, sjukskriven efter flera hjärtinfarkter, som kan jobba 20 procent och får ett värdigt liv.
I den nya upphandlingsplan som UHC har fastställt ser man möjligheter att minst 30 procent av de omkring 250 upphandlingarna kan innehålla krav på social hållbarhet.
-Det kan vara praktikplatser, att vi lägger särskilt fokus på arbetsrättsliga villkor eller att det är en reserverad upphandling. 2020 låg vi på en bit över 40 procent och det ser jag som ett särskilt bra resultat med tanke på pandemin, där vi fick lägga stora resurser på inköp av skyddsutrustning och där det även var svårare att få ut personer på praktik utifrån risken för smittspridning. Jag tror att vi kan nå den nivån även för 2021.
Är ni alltid överens i nämnden?
-Det finns i alla fall en samsyn om att social hållbarhet är viktigt att jobba med. Vi är ju en blandning av politiker från höger till vänster och visst kan det bli diskussion som kring argumentet att reserverade kontrakt slår undan benen på småföretag. Men det känns ganska enkelt att bemöta med att reserverade kontrakt endast står för 0,2 procent av våra upphandlingar, om man tittar på dess totala belopp.
Forskning frän Chalmers har pekat på svårigheterna att stödja den entusiasm som finns på bland annat handledarnivå med en del praktikanter har ett så stort stödbehov att man riskerar att bli ”personliga socialarbetare”.
Mari Jonsson pekar på att det är ett ansvar för kommunernas arbetsmarknadsenheter att leverantörernas uppdrag begränsas.
-Vi ska inte kräva att företagen ska vara någon form av kuratorer. Den här problematiken måste vi vara medvetna om och allra helst reglera i avtal om det är möjligt.
Borlänge, Falun, Gagnef, Ludvika och Säter var med och startade Upphandlingscenter, där Hedemora och nu senast Avesta anslutit som medlemskommuner.
Mari Jonsson säger att ”fler har knackat på dörren” och att Dalarna inte behöver vara en gräns för samarbetet.
-För tillfället är ingen kommun som är på ingång som medlem, men hur vi jobbar är någonting som vi ständigt måste diskutera och utvärdera. Vi gör det på de återkommande ägardialogerna, exempelvis. Vi har ju gjort länsupphandlingar och en grundläggande frågeställning är om vi ska erbjuda tjänster som inköpscentral eller om vi hellre ser fullvärdiga medlemmar.
-Från politiskt håll har vi ett tydligt mål om att öka andelen samordnade upphandlingen och det blir ju också en naturlig utveckling utifrån att kommunerna kom in i samarbete med olika avtalsdatabaser och att det över tid blivit mer synkroniserat, säger Mari Jonsson.
Vill du bli bättre på att projektleda upphandlingar?
Kommentatorerna ansvarar för sina egna kommentarer